huvud_2018_1atelj__trollsl3.jpg

Hem Höns Hus Hästar Hundar Katter Övriga djur Övrigt Om mig Kontakta mig Prislista Historia

Ändra den här texten genom att klicka på "Redigera"

Historia

Utställningar:

2019

Medlem i I.A.S.E

Mörshögsgruppen, Rosenlund, Mörarp

2017

Konstrundan, Kulturhuset Björnen, Åstorp
Medlem i I.A.S.E

Mörshögsgruppen, Rosenlund, Mörarp

2016

Mörshögsgruppen, Rosenlund, Mörarp
Konst på stan, Helsingborg Mariakyrkan

2015

Konst- o hantverk, Vallåkra

Mörshögsgruppen, Rosenlund, Mörarp

2014

Konst- o hantverk, Vallåkra


2013

Konst- o hantverk, Vallåkra

Biblioteket, Påarp

2012

Konst- o hantverk, Vallåkra

Eliselunds konstutställning
Dunkers kulturhus, Bilbyggarkonst

2011

Konst- och hantverk, Vallåkra
Medlem i Fria Konstnärers Gille

2010

Konst- och hantverk, Vallåkra

Konstrundan FKG, Brösarp
Medlem i Fria Konstnärers Gille

2009

Galleri sjunde på höger, Hörby

Konst- och hantverk, Vallåkra

 

verktygsfältet. "Spara"-knappen sparar dina förändringar när du är klar.

Tidningsartiklar:

Måleriet får henne att glömma allt


Publicerad 3 augusti 2012 i

Helsingborgs Dagblad

http://hd.se/helsingborg/2012/08/03/maleriet-far-henne-att-glomma-allt/

Hunden Simson har blivit avbildad flera gånger av Birgitta Wilhelmsson som gärna målar djur. "Jag vet inte varför, men jag föredrar att måla djur framför människor".

Foto: HD/NST Sven-Erik Svensson

 

Just nu håller Birgitta Wilhelmsson på med en tavla som föreställer hennes barnbarn. "Jag målar efter ett fotografi. Sofie fick syn på en larv som låg på den lilla väderkvarnens ena vinge och som hon är på väg fram för att ta."

Foto: HD/NST Sven-Erik Svensson

 

 

Tre val: 1 X 2

Bil

Cykel

Till fots X  Jag älskar att promenera

Ramlösa

Frillestad X  Jag är uppväxt i Ramlösa, men väljer Frillestad för det är här jag känner mig hemma nu.

Katt

Hund

Elefant X  Dem har jag alltid tyckt om. De verkar så klocka och så är det väldigt sociala djur.

Birgitta Wilhelmsson

Yrke: medicinsk sekreterare

Bor: på en gammal hästgård i Frillestad utanför Påarp.

Intressen utöver måleri: Läsa deckare, särskilt Åsa Larsson, och att laga nya maträtter.

Dunkers i Helsingborg.

Utställningen handlar om bilar. Gör de sig bra i konst?

– Ja, det tycker jag. Jag har aldrig målat bilar tidigare, utan gjorde en tavla särskilt till denna utställning. Jag är bekant med Per Östman som anordnar Vallåkraträffen. Utställningen är en del av den, det var så jag kom med. Motivet är min pappas gamla blå folka som står framför Sofiero slott. Tavlan är en kombination av ett nostalgiskt minne för mig och ett Helsingborgsmotiv, vilket arrangörerna gärna ville att den skulle innehålla.



 

Annars målar du helst djur- och naturmotiv?

– Ja, jag blir inspirerad av omgivningen och vill gärna avbilda det jag ser framför mig. Här i Frillestad, där vi bor sedan 2005 är jag hela tiden mitt i naturen utan stressande moment. Jag ser det som en utmaning att få till samma liv och energi i tavlan som det finns i det man ser i verkligheten. Just nu håller jag på att bygga till en del på huset som ska bli min nya ateljé. Där är det stora fönster ut mot åkrarna, så där kommer jag sitta mycket. Djuren jag har omkring mig fungerar också ofta som motiv. Hunden Simson finns med på flera tavlor och så målar jag en del på beställning, då har jag till exempel målat folks hästar. Elefanter är också ett favoritmotiv. De utstrålar så mycket trygghet och klokhet.

Finns det någon människa du inspireras av?

– Min morfar som målade mycket i både olja, akvarell och på porslin. Det sistnämnda har jag aldrig gett mig på, men jag tror att jag har ärvt en konstnärlig ådra av honom. Hans motiv var också djur, människor och hus och jag har alltid beundrat hans tavlor. Annars gillar jag Monet, även om hans målningar är mer abstrakta än mina. Men fokuset på naturen är samma och så är det något med hans färgskala som jag gillar, den är varm.

Vad händer med dig när du målar?

– Jag blir totalt uppslukad och avkopplad. Kan försvinna helt och hållet från resten av världen och glömma allt annat. Till och med att äta. Det är en stor tillfredsställelse att skapa. Det har jag alltid gjort, i olika former. Sytt och stickat. Men sedan barnen flyttade hemifrån har jag fått tid att ta upp måleriet på allvar igen och faktiskt låta det ta tid. Jag är väldigt petig med mina tavlor och kan hålla på i månader. Jag målar nästan bara i olja och då behöver man inte vara så snabb eftersom det tar lång tid för den att torka. Inte som med akvarell, där varje penseldrag är torrt i nästa sekund.

Du är självlärd?

– I stort sett, ja. Jag har tagit ett par kvällskurser i bland annat färglära, men annars har jag provat mig fram på egen hand. Det gäller att titta mycket på andra människors konst och klura ut hur de gör. Ibland tar jag efter och försöker härma, jag har till exempel målat Rosina Wachtmeisters kända katter för att se om jag kunde lära mig något av hennes teknik.

Blir du alltid nöjd?

– Nej inte alls. Många av mina tavlor har hamnat under sängen eller så har jag målat över dem och börjat om. Vissa gånger blir det fel från början och man kan inte sätta fingret på vad det är som inte stämmer. Det spelar ingen roll hur mycket man justerar, det blir inte rätt. Andra gånger flyter det på från början till slut och allt stämmer. En gång provade jag att måla en tavla med vintermotiv, men kände direkt, att nej, det här gillar jag inte. Den ligger gömd någon stans.

Stina Linde

2-EgdoPiT-q.png